Baksmällar

Söndag igen. Min briljanta plan att blogga på söndagarna, när jag i teorin har mer tid, har fallit på den senaste tidens söndagsbaksmällor/smällar.

Dessa smällor/smällar kan vara av olika slag. Några exempel: Dagen efter ett bråk med släkting-baksmälla, Dagen efter flera månaders planering och genomförande av festival-baksmälla, Dagen efter ett långt upprors lyckade resultat-baksmälla och, inte minst, Dagen efter en synnerligen trevlig kväll i goda vänners lag lyssnandes till ungdomsikonen Dan Hylander-baksmälla! (Feel free att fylla på med fler förslag.)

Ursäkta mig en stund, måste poppa nya popcorn till yngste sonen som, till skillnad från övriga pojkar i familjen inte spelar match idag, ligger i soffan och kollar på film. Mammas stolthet!

I´m back! Och det är två stora pågar också. Nu tänkte jag vara lite kreativ. Vilket är svårt när två killar står och läser över axeln... Har ni inget liv eller?

Som sagt den sista (senaste?) tiden har det hänt en del. Vår uppdaterade 2.0 skola invigdes med pompa och ståt, solen sken och vita duvor flög mot framtiden. Både radio och press var på plats och Upproret fick än en gång göra sin röst hörd. Ett vårddträd i form av en kastanj överlämnades och A:s vackra dikt lästes högt av vikarierande skånetös.

Den Stora Bokfestivalen har också kommit och gått. Månader av planerande ledde fram till ett kraftprov och en succé som nu har övergått i en känsla av...matthet. (Inte av saknad som en del trodde.)

Min andliga förkovran har tagit ett rejält "vingtag" (kliv låter lite för jordnära) framåt. Har tack vare min nya andliga vägvisare upplevt möten med såväl mig själv som med existenser utanför vårt vanliga synfält via seans, meditation och TuiNa-massage. En ny resa har börjat. Och det är så spännande! "You never walk alone" som min fotbollstokige make skulle uttryckt det.

Så långt, så gott. Nu är det dags för lite mer konkret andlighet, mindfulness i hushållsarbetet. Nästan svårare än att kommunicera med andar - i min värld.

Dagens ord kommer från den evigt kloke Dan Hylander:

"Vill du ha håriga hannar, är du bra dum om du stannar här."

Greenheart alias Gröna Bönan

GETINGAR OCH ANDRA GULA FAROR

Hej helgfirare.

Fick en liten stund över så jag tänkte -"Om man skull blogga lite? Nu när jag har datorn och sonens rum för mig själv."

Det funkade jättebra, hann precis sätta mig innan två katter, två söner och en sonkompis bara måste vara just här. Eftersom det trots allt är sonens rum kan jag inte gärna be dom gå. Jo katterna kan jag be snällt, dom är ju än så länge (!) bärbara.

Tålamodet är inte på topp. Heldag med pojklaget på Bakken igår, isäng vid 1 och väckt vid 7 av äckligt piggt barn (som också la sig ett). För att få mig på riktigt bra humör satte han dessutom på OS-sändningarna så att jag kunde njuta av nåt som jag tror heter "tvåskallerodd". En fördel med roddsport är att den är tämligen ljudlös. Skulle också kunnat vara vackert att titta på men den kinesiska "sjön" som dom rodde på är misstänkt lik med-våld-konfiskerad-odlingsmark alt. bortschaktat-hundraårigt-bostadsområde-med-stort-kulturellt-värde. Men vad vet jag?

Åter till våra rödvita grannars mest kända Bakke. Traditionen med ösregn upphörde igår men det var tur att vi hade alla regnkläderna med för vad skulle vi annars släpat på? Solen gassade rejält och ungarna, i alla åldrar, svalkade sig med "flum-ride" och vattensprutande piratskepp. Vi andra, mer mesiga vuxna, fick nöja oss med att bli nerstänkta av välvilliga anhöriga.

Vid sex-tiden insåg jag plötsligt hur mycket folk det var; barnfamiljer med hundar, ballonger, vagnar och picknick, vitklädda danska släkter firandes 75-årsdagar, svenska svensexor med bl a en ovanligt testosteronstinn Pippi Långstrump (Barnen frågade - Var har du apan? Pippi pekade på sin kompis och sa -Där!). Insåg också att lite regn faktiskt är att föredra, det glesar ur leden en aning.

En annan fördel med regn är att getingarna håller sig i papperskorgarna, igår var dom överallt! Fördelen med invasionen var dock att man blev lite blasé:" - Du har en geting på armen. - Jaha. Du har en geting i ölburken. - Jaha. Du har en geting i munnen. -Ajjjj!" Det blev några stick men ingen var allergisk så det var bara att ställa sig i karusellkön igen. Men ungarna trivdes, åkband är frihet och dom åkte av hjärtans lust. Vi vuxna låtsades inte ha koll så dom fick känna sig riktigt stora när dom själva sprang runt bland favoriterna. Det är mycket jobbigt att inte ha koll på 13 barn en hel dag... Tur att det finns glass (-ar) för oss som inte kan koppla av med en öl!

Nu har familjen kört iväg på fotboll ( Jo, faktiskt. Men bara andra matchen idag.)och jag är själv hemma så det är dags för lite kvinnoarbete: "-Hallå Toblerone och Marianne, nu kommer jag! Har ni satt på filmen?"

Dagens klokhet:

Ta väl hand om barnen av idag. Imorgon kan dom vara dina vårdare.

Och glöm inte flagga för Söderparkskolan imorgon!

GreenHeart

Jag finns, alltså tänker jag!

Hej alla trogna, och för all del även otrogna, läsare.

Long time no hear from - from me alltså. Många skäl till denna fördröjning men nu är jag tillbaka i cyberrymden. Jag har i dagarna burit in (den icke-bärbara) datorn till sonens "nya"rum. Omgivningen är mycket mer inspirerande här och jag ser fram emot alla kloka tankar som kommer att alstras bland Manchester United-posters och BMX-tidningar. Nya tankar blir det förvisso...

Klockan är definitivt över sängakanten för mina pågar så det är dags att stoppa ner dom i rena svala lakan. Med andra ord lämnar jag er för att återknyta kontakten med Roald Dahl och hans Matilda. Jag hoppas verkligen att vi ses snart igen. Som sagt, jag finns, jag tänker och jag skriver! På återseende.

Dagens kloka ord är stulna rakt av från dagens sommarpratare Sissela Behn:

PLOCKA ROSEN, LÄMNA TAGGEN

GreenHeart

STÄNDIG SOL GER ÖKEN

Rubriken är egentligen ett arabiskt ordspråk som jag har tagit till mig och sprider i tid och otid. Men det är ju så bra!

Just nu fungerar ordspråket ordagrannt, inget regn men väl sol, sol och sol vecka ut och vecka in. Växterna dör, potatisarna skrumpnar (så vi får väl äta pommes till hösten...) och skogsbränder härjar som vore vi i det stora landet i väst. Bevattningsförbud och uttorkade åar ger syn för sägen och nätterna tillbringas i den svettiga marans krampaktiga omfamning.

"Vi vill ha rain" som helsingborgsbönderna en gång skanderade när franskättade drottningen anlände till sitt nya hemland. (Drottningen kände sig väl emottagen ehuru hon uppfattade orden "Vive la Reign" m a o leve drottningen.) Denna story plockades från en trött hjärna så rätta mig gärna om minnet sviker.

För att återknyta till rubriken; "ständig sol ger öken". Även om det känns jobbigt att erkänna det så är nog lagom bäst. Julafton varje dag skulle inte vara så kul, inte ens för mig. Hur känner man igen lyckan, och kan uppskatta den, om man alltid är lycklig? Vad är sorgen om inte en förutsättning för glädje? Lördagsgodis varje dag tappar snart sin tjusning.

Hur sammanfattar man då ovanstående tankar? Jo, variation i lagom dos och möjligheten att få längta efter något som man bara kan njuta av vid sällsynta tillfällen, så borde livet vara!

Dagens kloka (?) tankar är redan tänkta och nerpräntade ovan så det får räcka för idag.

Istället en liten fråga så här i fotbollstider: Varför var svenskarna så rädda för det grekiska lagets medellängd? (Helt i onödan visade det sig.) Jag menar, det är väl fötterna man spelar med och dom är väl längst ner oavsett hur lång man är? Nån som vet?

GreenHeart

SÖSTRA MI

Eller "min syster" , som vi säger på sydländska...

Hon är helt fantastisk. Vad skulle jag göra utan henne? Så lätt man glömmer bort det nära och självklara.Vänner och kärlekar kommer och går. Föräldrar försvinner eller består. Men en syster blir man inte av med i första taget.

Och varför skulle man? Hon är ju jag fast inte alls, hon är den som vet allt om mig men älskar ändå (eller kanske just därför?), hon är lika självklar som luften jag andas och lika omistlig och livgivande.

En gång för länge, länge sedan var jag utan en syster. Jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver vara det igen.

Tack för att du finns Syster-Yster! Jag älskar dig!

Dagens klokhet är en hälsning från en storasyster till en lillasyster:

" Den som inte kan vara ett gott föredöme kan ju alltid vara ett varnande exempel."

GreenHeart

DOLLY OCH DRÖMMAR

Sitter här och "rippar"(är man cool eller...) alla Dolly Parton-CDs som biblioteket hade att erbjuda, 7 stycken närmare bestämt. Nu är det mindre än en månad kvar till D-dagen i Malmö och min ambition är att lära mig ALLA låtar utantill!

Funderar på om det är fräckast med cowboyhatt av halm eller jeanstyg? Det är ju trots allt sommar så jag bör undvika svart. Bör jag också gå tillbaka till min naturliga hårfärg? Blond alltså. Det var visserligen över 20 år sen som håret mörknade men som alla vet "blondes have more fun"... Rutig skjorta kan man väl fynda på Granngården och tuggtobak ska väl inte vara helt omöjligt att hitta (Reservplanen är lakrits en masse. Bör lämna lika äckliga spottspår i mungiporna.) Det här med mustaschen kan bli knepigt men det börjar ju bli dags att ansa bikinilinjen så det löser sig.

Hmm? Tänkte skriva om Dollys fantastiska musik men tycks ha fastnat i utseendeträsket. Men det gör ju de flesta. Även om det brukar vara Dollys fysionomi dom hakar upp sig på och inte sin egen...

Märkligt att folk kan reta sig så på en kvinna som bara valt att gå sin egen rosa väg. Kan man verkligen vara en smart affärskvinna om man begåvats med (nåja) stora bröst och blond peruk? Ja, kära feministsystrar, det kan man faktiskt.

Dolly hade en dröm. (Kanske inte lika tjusig som Dr.Kings men dock.) Hon har förverkligat den och hjälpt många andra på vägen. Hur många av oss kan säga att vi gjort det?

Mer kärlek och ödmjukhet och mindre missunnsamhet skulle vara trevligt som omväxling. Då kanske fler skulle våga förverkliga sina drömmar?

Kloka ord lånade från Dunderbar:

"Livet är som en stor myshörna, det gäller bara att komma på hur man ska placera kuddarna."

GreenHeart

VED OCH VÄRK

Veckan inleds med stela leder och träningsvärk. (Alltså måste jag ha muskler!)

I lördags var det dags för kompisen H:s traditionella Vedbärarfest. Vet inte om namnet gör evenemanget rättvisa; Vi var ca 10 personer som klockan nio, på Pingstafton, i 25 graders värme, samlades för att bära, klyva, såga, stapla och flytta 23 kubikmeter ved. Det är MYCKET ved.

Som belöning fick vi hembakta bullar till lunch och grillmat på kvällen. Även de som "tyvärr" fått förhinder under dagen, men som kunde komma lagom till maten (!), fick äta.

När vi ätit var det så dags för fest med tanken att senare bege sig till någon trevlig lokal i staden. Det var då som jag insåg det luriga i upplägget; vem orkar förfesta efter en hel dag i solen vid klyven? Jag orkade knappt äta, än mindre tänka på att ställa mig på ett dansgolv. Smart tös den där H: "jag bjuder på mat och dryck" säger hon generöst samtidigt som hon raskt räknar ut att majoriteten av de oavlönade slavarna kommer att somna lagom till Bolibompa.

Bortsett från veden har det varit en sagolikt somrig vecka och fruktträden har både slagit ut och blommat över. "Hurra det snöar" skek barnen när dom satt i plastbaljan under äppelträdet. Hade i och för sig inte gjort nåt. Intill badbaljan står nämligen snow-racern som fortfarande väntar på årets premiärtur. Kanske vi skulle ge upp nu?

Har fortfarande inte lyckats få soffpotatisen att lämna huset för att plantera sina namne. Det börjar bli bråttom om det inte ska bli som vanligt - potatisen hinner frysa innan den mognat...

Men jag har i alla fall nogsamt noterat i min almanack att bönorna ska ner i jorden på Blenda-dagen. Det känns tryggt tycker jag. Katastrofer i Burma och Kina, översvämningar i norra Sverige, Åmsele-mördare på rymmen och gamla trasiga möbler i nybyggda skolor med high-tech-tavlor: Skönt att åtminstone bönorna vill ha det som det alltid varit!

Kloka ord på sängkanten:

" Utan baksida ingen framsida.Utan rörelse ingen vila.Utan mörker inget ljus."

GreenHeart