Sitter här och "rippar"(är man cool eller...) alla Dolly Parton-CDs som biblioteket hade att erbjuda, 7 stycken närmare bestämt. Nu är det mindre än en månad kvar till D-dagen i Malmö och min ambition är att lära mig ALLA låtar utantill!
Funderar på om det är fräckast med cowboyhatt av halm eller jeanstyg? Det är ju trots allt sommar så jag bör undvika svart. Bör jag också gå tillbaka till min naturliga hårfärg? Blond alltså. Det var visserligen över 20 år sen som håret mörknade men som alla vet "blondes have more fun"... Rutig skjorta kan man väl fynda på Granngården och tuggtobak ska väl inte vara helt omöjligt att hitta (Reservplanen är lakrits en masse. Bör lämna lika äckliga spottspår i mungiporna.) Det här med mustaschen kan bli knepigt men det börjar ju bli dags att ansa bikinilinjen så det löser sig.
Hmm? Tänkte skriva om Dollys fantastiska musik men tycks ha fastnat i utseendeträsket. Men det gör ju de flesta. Även om det brukar vara Dollys fysionomi dom hakar upp sig på och inte sin egen...
Märkligt att folk kan reta sig så på en kvinna som bara valt att gå sin egen rosa väg. Kan man verkligen vara en smart affärskvinna om man begåvats med (nåja) stora bröst och blond peruk? Ja, kära feministsystrar, det kan man faktiskt.
Dolly hade en dröm. (Kanske inte lika tjusig som Dr.Kings men dock.) Hon har förverkligat den och hjälpt många andra på vägen. Hur många av oss kan säga att vi gjort det?
Mer kärlek och ödmjukhet och mindre missunnsamhet skulle vara trevligt som omväxling. Då kanske fler skulle våga förverkliga sina drömmar?
Kloka ord lånade från Dunderbar:
"Livet är som en stor myshörna, det gäller bara att komma på hur man ska placera kuddarna."
GreenHeart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar