Sitter här och funderar på hur hjärnan funkar. Här har jag gått omkring med mina streptokocker dag som natt i flera veckor. Mått dåligt? Javisst. Ipren och Panodil om vartannat. Men det får ju gå. Nu när jag VET att jag är sjuk mår jag så mycket sämre för jag borde ju må riktigt dåligt när jag har halsfluss. Eller inte?
Hade en spännade diskussion med en upprörd bekant igår. Hon hade hört en forskare som bekymrade sig för hur man skulle kunna göra läkemedelstester på folk utan att placeboeffekten påverkade resultatet. Dah! Det som man naturligtvis skulle forska på är hur man istället för läkemedel (borde heta symptomdämpemedel för läker gör dom sällan!) kan göra folk friska m h a placebo. Finns ju ingen bättre medicin, inga biverkningar, inget beroende, ingen kostnad.
Oj, där blev det lite tokigt. Hur ska det då gå fär alla läkemedelsbolag? Om människor blir friska, det kan väl aldrig vara bra. Tänk på världsekonomin och lyss till forskarnas ljuva musik:
"Om du mår dåligt, ta en tablett, om du mår dåligt av tabletten, ta en annan tablett osv. Blir det många piller att hålla reda på så säljer vi även dosetter till överkomligt pris."
Betydligt ljuvare musik blir det förhoppningsvis på lördag när KENT gästar staden. Då behövs inga lyckopiller, endorfinerna kommer att dansa av sig själv. Om fler människor dansade och sjöng regelbundet skulle läkemedelsföretagens vinst minska drastiskt!
Dagens ordspråk lyder som följer:
"Skogen skulle vara märkligt tyst om bara de fåglar som sjöng vackrast skulle sjunga."
Green Heart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar