
Lördag eftermiddag. Försöker lära känna min"nya" dator. Håller på att lägga in musik för att sedan, förhoppningsvis, bränna ner favoriterna på en CD. Efter mycket klickande insåg jag att ikonen"RIPPA" betyder kopiera (?). Det går åtminstone att hitta musiken igen så nånstans är den sparad...
Det är nästan magiskt, de känslor, minnen, dofter och platser som musiken framkallar. Just nu sjunger van Morrison och plötsligt är det ljuvlig sommarkväll på Malmö Museum och "Brown eyed girl" framförs av en för kvällen mycket butter Van the Man. Bob Marley framkallar minnen av en salongsberusad make som sent en natt halvsover på hallgolvet sjungandes "No woman, no cry"... Ena stunden är man student i Lund, nästa minut nybliven 15-åring pirrigt förälskad i killen på scenen - han är min! Tiden går fort när man berått mod går vilse i minnenas vindlande korridorer.
Men men. Tanken var ju att jag skulle tillverka en gå-bort-CD till kvällens värdinna så jag får väl motvilligt komma hem igen. Ikväll är det flickfest och därefter är det äntligen dags för en dans kväll. Som jag längtat! Igår när Tina Nordström vann årets upplaga av Let´s dance så kunde jag knappt sitta still. Och frågan som jag ånyo ställer mig är: VARFÖR dansar jag inte mer? Springa, gympa, gym, stavgång, tennis, simning och basket. Har provat det mesta men dansen är överlägset roligast. Skulle aldrig komma på tanken att springa i två timmar men dansa lika länge går alldels utmärkt!
Tack för att jag får vara en tillfällig gäst i ditt liv. Här följer dagens kloka ord:
"Du är inte särskilt snygg och jag är likadan
men vi är nästan vackra om man kisar lite grann"
GreenHeart