Hösten är här. Håret har fått en rödare nyans och fötterna har (trots protester från samtliga tår) fått strumpor på. Lika traumatiskt varje år. Sandaler ok, stövlar ok - men vad har man däremellan? Löser det på samma estetiska sätt varje år, barfota i gummistövlar! Som tur är har jag flera par att välja på så jag kan matcha allt från regnställ till festklänning, man vill ju passa in...
Har varit hemma och sjuk ett par dar. Enligt empiriska studier så blir man ju sjuk när man inte lyssnar på sin kropp. Och min stackars lekamen har gått på ren envishet ett par veckor. Orken tog slut efter festivalarrangemangen men man har ju aldrig tid att ta sig tid. Sen måste man ta sig desto mera tid till att bli frisk igen men man lär sig visst aldrig. (Vet att man ska skriva jag och inte man men när jag menar man måste jag väl få skriva man? Eller kvinna?)
Nu kom familjen hem. Barnen direkt upp för trappan till mig. Inte hej eller kram utan:
"-Meeen mamma, jag skulle ju spela Mario Cart. Ahhhh! Hur läääänge ska du sitta där? Som du vill (betyder eg skyll dig själv), jag kollar på Disney istället."
Stackars barn, vilken uppoffring! Så blir det när sonen vill ha datorn i sitt rum och jag vägrar lyssna på den "musik" som ackompanjerar tv-spelen när jag sitter vid datorn.
Noterade just att klockan närmar sig 5 och då måste jag skynda mig. (Tufft jobb att vara tidsoptimist men nån måste ju vara det.) Måste fortsätta gallra i häcken, det tar sin tid och mörkt lär det bli. Har inte hunnit ansa sedan förra hösten så det är rena djungeln.
Oj, nu var jag kanske lite otydlig. Häcken mot gatan alltså, ingen annan!
På återseende.
Dagens visdom " Om man springer fortare än ljuset så svartnar det för ögonen"
Gröna Bönan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar