onsdag 17 september 2008

Nu får vi gå med strumpor på


Hösten är här. Håret har fått en rödare nyans och fötterna har (trots protester från samtliga tår) fått strumpor på. Lika traumatiskt varje år. Sandaler ok, stövlar ok - men vad har man däremellan? Löser det på samma estetiska sätt varje år, barfota i gummistövlar! Som tur är har jag flera par att välja på så jag kan matcha allt från regnställ till festklänning, man vill ju passa in...


Har varit hemma och sjuk ett par dar. Enligt empiriska studier så blir man ju sjuk när man inte lyssnar på sin kropp. Och min stackars lekamen har gått på ren envishet ett par veckor. Orken tog slut efter festivalarrangemangen men man har ju aldrig tid att ta sig tid. Sen måste man ta sig desto mera tid till att bli frisk igen men man lär sig visst aldrig. (Vet att man ska skriva jag och inte man men när jag menar man måste jag väl få skriva man? Eller kvinna?)

Nu kom familjen hem. Barnen direkt upp för trappan till mig. Inte hej eller kram utan:
"-Meeen mamma, jag skulle ju spela Mario Cart. Ahhhh! Hur läääänge ska du sitta där? Som du vill (betyder eg skyll dig själv), jag kollar på Disney istället."
Stackars barn, vilken uppoffring! Så blir det när sonen vill ha datorn i sitt rum och jag vägrar lyssna på den "musik" som ackompanjerar tv-spelen när jag sitter vid datorn.

Noterade just att klockan närmar sig 5 och då måste jag skynda mig. (Tufft jobb att vara tidsoptimist men nån måste ju vara det.) Måste fortsätta gallra i häcken, det tar sin tid och mörkt lär det bli. Har inte hunnit ansa sedan förra hösten så det är rena djungeln.
Oj, nu var jag kanske lite otydlig. Häcken mot gatan alltså, ingen annan!

På återseende.

Dagens visdom " Om man springer fortare än ljuset så svartnar det för ögonen"


Gröna Bönan




söndag 7 september 2008

Baksmällar


Söndag igen. Min briljanta plan att blogga på söndagarna, när jag i teorin har mer tid, har fallit på den senaste tidens söndagsbaksmällor/smällar.


Dessa smällor/smällar kan vara av olika slag. Några exempel: Dagen efter ett bråk med släkting-baksmälla, Dagen efter flera månaders planering och genomförande av festival-baksmälla, Dagen efter ett långt upprors lyckade resultat-baksmälla och, inte minst, Dagen efter en synnerligen trevlig kväll i goda vänners lag lyssnandes till ungdomsikonen Dan Hylander-baksmälla! (Feel free att fylla på med fler förslag.)

Ursäkta mig en stund, måste poppa nya popcorn till yngste sonen som, till skillnad från övriga pojkar i familjen inte spelar match idag, ligger i soffan och kollar på film. Mammas stolthet!

I´m back! Och det är två stora pågar också. Nu tänkte jag vara lite kreativ. Vilket är svårt när två killar står och läser över axeln... Har ni inget liv eller?

Som sagt den sista (senaste?) tiden har det hänt en del. Vår uppdaterade 2.0 skola invigdes med pompa och ståt, solen sken och vita duvor flög mot framtiden. Både radio och press var på plats och Upproret fick än en gång göra sin röst hörd. Ett vårddträd i form av en kastanj överlämnades och A:s vackra dikt lästes högt av vikarierande skånetös.

Den Stora Bokfestivalen har också kommit och gått. Månader av planerande ledde fram till ett kraftprov och en succé som nu har övergått i en känsla av...matthet. (Inte av saknad som en del trodde.)

Min andliga förkovran har tagit ett rejält "vingtag" (kliv låter lite för jordnära) framåt. Har tack vare min nya andliga vägvisare upplevt möten med såväl mig själv som med existenser utanför vårt vanliga synfält via seans, meditation och TuiNa-massage. En ny resa har börjat. Och det är så spännande! "You never walk alone" som min fotbollstokige make skulle uttryckt det.

Så långt, så gott. Nu är det dags för lite mer konkret andlighet, mindfulness i hushållsarbetet. Nästan svårare än att kommunicera med andar - i min värld.

Dagens ord kommer från den evigt kloke Dan Hylander:

"Vill du ha håriga hannar, är du bra dum om du stannar här."

Greenheart alias Gröna Bönan