
Veckan inleds med stela leder och träningsvärk. (Alltså måste jag ha muskler!)
I lördags var det dags för kompisen H:s traditionella Vedbärarfest. Vet inte om namnet gör evenemanget rättvisa; Vi var ca 10 personer som klockan nio, på Pingstafton, i 25 graders värme, samlades för att bära, klyva, såga, stapla och flytta 23 kubikmeter ved. Det är MYCKET ved.
Som belöning fick vi hembakta bullar till lunch och grillmat på kvällen. Även de som "tyvärr" fått förhinder under dagen, men som kunde komma lagom till maten (!), fick äta.
När vi ätit var det så dags för fest med tanken att senare bege sig till någon trevlig lokal i staden. Det var då som jag insåg det luriga i upplägget; vem orkar förfesta efter en hel dag i solen vid klyven? Jag orkade knappt äta, än mindre tänka på att ställa mig på ett dansgolv. Smart tös den där H: "jag bjuder på mat och dryck" säger hon generöst samtidigt som hon raskt räknar ut att majoriteten av de oavlönade slavarna kommer att somna lagom till Bolibompa.
Bortsett från veden har det varit en sagolikt somrig vecka och fruktträden har både slagit ut och blommat över. "Hurra det snöar" skek barnen när dom satt i plastbaljan under äppelträdet. Hade i och för sig inte gjort nåt. Intill badbaljan står nämligen snow-racern som fortfarande väntar på årets premiärtur. Kanske vi skulle ge upp nu?
Har fortfarande inte lyckats få soffpotatisen att lämna huset för att plantera sina namne. Det börjar bli bråttom om det inte ska bli som vanligt - potatisen hinner frysa innan den mognat...
Men jag har i alla fall nogsamt noterat i min almanack att bönorna ska ner i jorden på Blenda-dagen. Det känns tryggt tycker jag. Katastrofer i Burma och Kina, översvämningar i norra Sverige, Åmsele-mördare på rymmen och gamla trasiga möbler i nybyggda skolor med high-tech-tavlor: Skönt att åtminstone bönorna vill ha det som det alltid varit!
Kloka ord på sängkanten:
" Utan baksida ingen framsida.Utan rörelse ingen vila.Utan mörker inget ljus."
GreenHeart